Historia
Målhammar herrgård Herrgården är känd sedan 1390 men nämns redan år 1306 då den testamenterades av marsken Tyrgils Knutsson till Västerås domkyrka. Detta är den första kända händelsen i godsets historia.
På 1300-talet ägdes Målhammar av lagman Karl Ulfsson till Tolfta och vid medeltidens utgång av den mäktiga skånska adelsätten Tott. Från denna ärvdes det i mitten av 1500-av Gustaf Axelsson Banér, en av rikets främsta ädlingar och hovmän men till slut halshuggen först av alla dömda vid Linköpings blodbad den 20 mars 1600. Efter denna dag indrogs Målhammar med andra Banérska gods till kronan. Det restituerades dock 1612 och tillföll Johan, den avrättades son, senare ryktbar fältherre och generalguvernör. Egendomen utgjorde då 100 hemman.
År 1623 byggdes sätesgården av Banérska släkten. Då uppfördes en stor slottsbyggnad efter ritningar av Simon de la Vallée. Målhammar blev under denn tid väl bebyggt. Johan Banér hade en son och arvinge, Gustaf-Adam. I kraft av faderns förtjänster upphöjdes han i grevligt stånd och blev högt betrodd i rikets tjänst. Dock var hans personliga egenskaper ingalunda lysande; de skänkte honom namnet ”Dulle-Banéren”.
Efter hans död 1681 förvärvades Målhammar av komissarien Johan Adlercrona, och 1688 indrogs godset till kronan, dock även denna gång högst temporärt. Det återvanns till frälse av ryttmästaren greve Jakob Stenbock med maka Sigrid Magdalena Banér, Dulle-Banérens kusindotter. De efterföljdes som ägare Kapten Georg Gustaf Wrangel. Han lät 1723 riva huvudbyggnaden och en våning på paviljongerna av ekonomiska skäl. Flyglarna byggdes om under 1730-40-talen, efter att tidigare som ändpaviljonger ha hängt ihop med slottet. De är uppförda i sten, har ljus slätputs, brutet plåttak och kraftigt markerade frontespiser. Dragen är ny klassicistiska. De grova stenväggarna pryds av smidda ankarslutar. Paviljongerna utgör idag huvudbyggnaderna på Målhammar och benämns nuförtiden Västra respektive Östra Flygeln.
Efter Wrangels död 1741 förvärvades Målhammar av revisionssekreteraren, senare justitiekanslern och presidenten Peter Silversköld. Efter hans frånfälle 1758 övergick egendomen i hovkvartermästaren Anders Forsners händer. Han utvidgade godset, förbättrade och byggde nytt. Död 1781, ärvdes han av dottern Hedvig Charlotta, gift 1785 med friherre Sven Gabriel Oxenstierna.
Deras son Axel Gabriel blev efter moderns död 1821 innehavare av egendomen, men lät denna gå sig ur händerna. Dess ägare blev 1829, efter ett par snabba skiften, generalmajor Lars Jacob von Knorring. I hans släkt stannade godset, till del utarrenderat, intill år 1888 då det såldes till godsägare G.A. Johansson. Näste ägare blev statsmannen J.A. Gripenstedts dotter Sophie Johanna gift Treschow. Gården därefter stannat i familjen Treschows ägo fram till 2011 då Michaela Treschow sålde gården till familjen Sven Berg.
En genomgripande renovering av Östra flygeln, som innehåller en del kulturhistoriskt intressanta detaljer, gjordes 1892 av den välkände Västeråsarkitekten Erik Hahr. Målhammar, i sin nuvarande form, är, i övrigt, huvudsakligen ett verk av Johan August Treschow som tog över driften av gården kort efter att hans mor Sophie, hade förvärvat den.
Såväl jord som skogsbruk samt byggnader fick sin nuvarande utformning från början av 1900 talet och framåt. Johan August var en nytänkare på många sätt och som exempel kan nämnas en av Sveriges första skördetröskor, en tidig elektrifiering av jordbruket, konstbevattning och en invallning på ca 100 ha.
Vid Nyhammar ligger merparten av Målhammars ekonomibyggnader och arbetarbostäder samlade. Även dessa är byggda ca 1905, de är rödfärgade med vita snickerier.
Målhammar i dag
Gården på ca 1050 ha är idag en traditionell jordbruksgård med ca 380 ha åkermark, 25 ha beten och ca 600 ha skog. Ett antal ekonomibyggnader och bostäder hyrs ut. På gården finns uppfödning av får, arbetshästar samt kycklingar och kalkoner. Det finns en grönsaksodling, ett snickeri, café med B&B och ett konstgalleri. Gården drivs och förvaltas av familjen Berg.
